Härdalshäbret kommer från Lillhärdal och skänktes av jägmästare Falk.
Häbret är hitflyttade 1921.
Åldersbestämningen är bedömd till 1700-tal.
Enligt antikvariatiskt utlåtande så kan det vara betydligt äldre.
Lillhärdalshäbret
Tror man från länstyrelsen att det härstammar från 1600-talet då knutarna på timret är från den tidsåldern.
Sverige är härbrets förekomst huvudsakligen kopplad till det nordsvenska gårdstypens utbredning, och området strax söder därom, ungefär jäms med fäbodgränsen. De har dock troligen tidigare förekommit längre söderut. Det är inte ovanligt med härbren som har två eller till och med tre våningar, där den översta våningen särskilt sommartid använde man som sovutrymme, men även vintertid om vedspis fanns installerad. På de flesta håll i Sverige är ingången på ena gaveln, men i delar av Dalarna och Värmland förekommer det att ingången är på ena långsidan. Särskilt i Dalarna går det att se en tydlig tidsskillnad mellan typerna.
I Södra Siljansområdet dominerar gavelhärbrena, men de långsideshärbren som finns är oftast från tidigt 1600-tal eller äldre. Där i Ovansiljan är härbrena normalt 1800-tals, och delar av 1700-talshärbrena gavelhärbren, men långsideshärbren dominerar. I mellersta och norra Sverige är härbret upplyft på stolpar (stolphärbre, stolpbod). I regel var härbret ofta välbyggt för att stå emot fukt och skadedjur och därför placerade man själva förrådsdelen på stolpar. Av rädsla för bränder placerade man härbret ett stycke utanför den övriga gårdsbebyggelsen. I Jämtland fanns även speciella ryttarhärbren för Jämtlandländska hästjägarkår, där ryttarens utrustning förvarade i fredstid.
Härbret antar man som typ ha funnits redan under yngre järnålder, även om de äldsta bevarade byggnaderna härrör från medeltiden.