Föreningen Härjedalsslöjd! Julläsning.

Föreningen Härjedalsslöjd 1909-1913.
Inledande del som visar Svegs hembygdsförening uppkomst.
Tiden före 1913.

Ladda ner hela häftet i pdf.
Omarbetat 2022 i digital form, med nyare färgbilder samt hela berättelsen.

[download id=”1992″]

Ovan dörren till stora rummet i Fogdestugan hälsar man besökarna välkomna med följande ord:
De gamle lämnar oss arv från gagna tidevarv
Du unge av i dag se till vad släktet får
När du bort går.

Pionjärerna besjälades
av stor optimism

Gammelgården i Sveg är för många ett begrepp som hör samman med gångna tider, där man får se gamla uttjänta föremål, tunga möbler och redskap, kläder som dolde det mesta av både män och kvinnor, allting tungt och ganska opraktiskt, samt gamla byggnader där kylan slår emot den besökande under större delen av året, byggnader som våra förfäder möjligen kunde använda sig av men ej nutidens människor med krav på modernitet, ljus och värme. Gammelgården, som man visar  för turister under vackra sommardagar och där ungdom och äldre blir samlad till fest en gång om året. Men som man i övrigt vet ganska lite om.

De män och kvinnor som för mer än sextio år sedan lade grunden till gammelgården, de som bildade föreningen Härjedalsslöjd, var besjälade av tanken att samla åt eftervärlden det som är av kulturellt  värde. Ge en bild av hur våra förfäder levde och bodde, och vilka redskap de hade till förfogande i sitt arbete för levebrödet. Bedömningen av i vilken utsträckning detta har lyckats hör ihop med vars och ens intresse för samlingarna i de femton grå byggnader där föremålen hopas.

Protokollen

Från gångna tider ger man belägg för att den optimism som fanns för mer än sextio år sedan, och ännu längre tillbaka, behövde ty det var många svårigheter att bemästra.
Föreningen Härjedalsslöjd bildade man vid ett sammanträde på Nykterhetskaféet i Sveg den 30 mars 1913. Dåvarande landsfiskalen  Olof Bromée och hans maka Kristina Bromée hade kallat till sammanträdet. Redan då fanns en sammanslutning som man kallade Härjedalsslöjd, framsprungen ur Svegs damers syförening som hade funnits ett antal år tidigare.

Bland dem som deltog i sammanträdet kan man nämna utom makarna Bromée, fruarna Nylen, Crants och Berggren, Länsskogvaktare A. E. Eriksson med fru fröken Armida Lilliesköld, kommunalnämndsordförande Olof Jönsson, Fjärdingsman C. M. Sundling, hr L. Em. Larsson med fru, disponent Johan Bouvin, fru Anna Lilliesköld, Gertrud Backe m. Fl. samt hr Carl Sjöman som skrev protokollet.

Landsfiskal

Landsfiskal Olof Bromée var ordförande vid sammanträdet och han hade glädjen att klubbfästa beslutet om bildandet av Föreningen Härjedalsslöjd. Den nya föreningen fick mottaga cirka 800 kronor som startkapital av den så kallade Rockstugan och dittills varande förening Härjedalsslöjd. 
Vid starten så fanns även en byggnadstomt vid övermon, Nuvarande platsen för gammelgården, och den tomten var skänkt av Svegs kommun. En gammal gård hade blivit inköpt från Herrö, och en gammal kyrkstuga i Sveg hade målaren P. Söderlund skänkt.

Ett förslag till stadgar för föreningen fanns redan vid sammanträdet och de fjorton paragraferna blev godkänd. Alla de som medverkat i föreningens förberedande arbete och till hopbringande av de medel som överlät. Ansåg man som självskrivna medlemmar utan särskild inträdesavgift. Årsavgiften fastställde man till en krona.

Svegs damers Syförening.

Svegs damers hade bildats i början av 1900-talet och samlades till regelbunden ”rockstuga” under vintermånaderna. Ordet rockstuga är den specifikt härjedalska benämningen för det modernare namnet syförening. I spetsen för denna förening stod initiativtagarens fru Kristina Bromée. Svegs damers syförening med sin rockstuga är värd en återblick ty den blev banbrytande för det arbete som den nu sextioåriga föreningen Härjedalsslöjd utfört hittills. Vid sammanträde med medlemmar av ”damerna i Sveg syförening” den 29 januari 1909 beslöt man att upplösa syföreningen och bilda en ny förening benämnd Härjedalsslöjd, lokalavdelning under Jämtslöjd. Här beslöt man att av de medel som influtit till syföreningen skulle 100 kronor bli sändt till Svenska kyrkans mission. Det överskott som sedan fanns kvar 1:42 kronor skulle tillfalla föreningen Härjedalsslöjd!

I paragraf 3 i bestämmelserna rörande Härjedalsslöjd fastslog man att föreningen har till syfte att i likhet och tillsammans med Jämtslöjd söka väcka intresse för hemslöjd och hemmens förskönande samt att tillvaratag gamla hemslöjdsalster och bevara dem för framtiden. I nästa paragraf står att läsa: För att på bästa sätt verka härför beslöt man att inbjuda alla för hemslöjd intresserade äldre och yngre kvinnor till så kallad rockstuga varje torsdag från klockan 10 till 15 i föreningshuset i Sveg. Inbjudan skulle ske genom kungörelse i Härjedalens Tidning, och tillkännagivandet i övrigt på lämpligt sätt.

Material

Var och en skulle därvid medtaga material till eget arbete och på bästa sätt hjälpa varandra tillrätta med olika sorters arbeten, såsom konstvävnad, kardning och spinning med fler arbeten. Det framgår vidare i bestämmelserna att damerna hade blicken öppen för behovet av pengar. För att öka den lilla kassan beslöt man att var och en i sin mån skulle verka för insamlandet av frivilliga bidrag, såsom herrarnas spelvinster m. m. Och allt eftersom kassan ökade skulle arbetet bli utvidgat, till föreningen och hemslöjdens fromma.

Till ordförande i Härjedalsslöjd, lokalavdelning av Jämtslöjd, valde man jägmästare G.af Peterzéns och till vice ordförande Fru kristina Bromée. Till sekreterare valde man inspektor Axel Svedmark.

I verksamhetsberättelsen för år 1909 påminnes om att föreningen Härjedalsslöjd har till syfte att väcka intresse för hemslöjd och dess upparbetande. I och för detta syfte anordnade man därför av medlemmarna en rockstuga dit alla för hemslöjd intresserade kvinnor inbjuder sig att komma. Där var det meningen att lära varandra och av varandra olika sorters hemslöjdsarbeten, gamla och nya. Vi hade hoppats, skriver Kristina Bromée i sin verksamhetsberättelse, att härjedalskvinnorna skulle komma oss till hjälp härutinnan, men långt som de har hit till Sveg från byarna blev det blott en och annan gång som någon kunde komma.

Första vintern ordnade man med två vävar, en dukväv på 100alnar och en mattväv på 140 alnar. Medlemmarna vävde var sin bit i vävarna. Små försök gjordes även med att spinna och karda, men intresset slappnade snart. Hålsöm, näversöm,de första grunderna i knyppling samt franskknytning, krusstickning med mera fanns även på programmet. I juni månad detta första år anordnades en utställning av gamla och nya alster, i samband med en spelmanstävling. Biljettinkomsterna uppgick till 215 kronor.

Besök av konung Gustaf

Utställningen besöktes under juni månad av omkring 1.000 personer. Den pågick även under juli månad, som blev händelserik för Härjedalens vidkommande. Då invigdes nämligen landskapets första järnväg, Orsa-Sveg- banan.  Kung Gustaf och drottning Victoria som hedrade landskapet med sitt besök i samband med järnvägsinvigningen hade även tid att besöka hemslöjdsutställningen. Kungen köpte en enkel målad tavla, föreställande konungen till häst vid järnvägsinvigningen.
Tavlan var målad av Jöns Eriksson i Djursvallen, vilken var lam i båda benen. I de anspråkslösa verser han anbringat under målningen andades de mest fosterländska känslor och den djupaste vördnad för majestätet.

Kungen och drottningen tittade på utställningsalstren, och kungen fäste sig särskilt vid en gammal, vackert arbetad tågkorg från Ytterberg, och vidare vid en vit damastduk i hellinne, vävd i Jämtland. Dessa gamla modeller kunde ej bli avyttrad och då begärde kungen att få beställa liknande nya alster efter samma mönster. Denna önskan kunde endast delvis efterkommas. En ny tågkorg, tillverkad i Långa, sändes1910, fylld med blommande ljung, vilken var översållad med små vita stjärnor, som present till drottningen vid hennes födelsedag den 7 augusti.

Föreningen fick för sin gåva mottaga en särdeles hjärtligt tacksamhetsskrivelse”för det vackra sätt varpå vi ihågkommit vår drottning”. Den vackra korgen hade  fått sin plats bland den övriga blomsterskörden från när och fjärran, försäkrade man i skrivelsen. Drottningen säger sig följa med Svegs utveckling med intresse och säger sig önska oss lycka  och glädje i vårt arbete, sades det vidare. Detta var ju en angenäm avslutning på året, framhåller Kristina Bromée i 1909 års verksamhetsberättelse.

Härjedalsdräkter

Rockstugan återupptog sin verksamhet i februari 1910.
En lokal hyrdes för 39kronor. Ved släptes till av olika medlemmar.
Damerna i Rockstugan kom överens om att försöka uppmuntra allmänheten att så småningom återuppta sina härjedalsdräkter. Där beslöt man att i rockstugan sätta upp en dräktväv. Därjämte skulle även andra arbeten förekomma. För att stärka kassan beslöt man att i rockstugan tillverka ett slädnät som man hoppades få lotta bor bort för omkring 100 kronor. Garn blev hemköpt och arbetet började, men när slädnätet var färdigt och ansökan till konungens befattningshavande om utlottnings ingivits blev det avslag. Försök gjordes då att sälja slädnätet men detta lyckades inte. Slädnätet ledde således till utgift i stället för inkomst.

Så sattes dräktväven upp, växtförgat ullgarn inköptes och tolv dräkter vävdes i denna väv. Dessutom vävdes för mansdräkter tre västar och tre par byxor, de sistnämnda av gult lingarn.
Fram på våren anordnades i Östersund en utställning av folkdräkter för Jämtland och Härjedalen. Rockstugans medlemmar tillverkade två fruntimmersdräkter och två mansdräkter som inskickades. Dräkterna blev prisbelönade och rockstugan fick uppmuntran och beröm för arbetet.
I februari samma år höll direktör Rösjö föredrag i Sveg, om hemslöjden och dess betydelse. Många lyssnade på föredraget, som verkade upplivande och värmande på allas sinnen! Inkomster  dettaår uppgick till 197:22 men utgifterna till 358:48. Brist alltså på 161:26. Nedslående men sant, konstateras i årsberättelsen.

Folkdräkter

År 1911 blev en fortsättning på strävandena att skapa intresse för folkdräkter. Efter ett upprop i tidningarna om insändande av provinsdockor beslöt roockstygans medlemmar att tillverka en docka i härjedalsdräkt. Kristina Bromée svarade för att tillverka huvud och händer avleda, samt kropp, det vävdes tyg och syddes klänning, stickades strumpor, syddes blus och underkläder. Till och med skor hörde till utrustningen. Ett litet väsklås av mässing och en liten brosch av silver blev smidd enkom för dockan blev skänkt av en för saken intresserad. Den kommité som hade hand om utställningen av provinsdockor tackade för den intressanta dockan, som tilldrog sig uppmärksamhet, den blev fotograferad och blev omnämnd i damtidningen Idun, först av allesammans.
I juli samma år anordnade man en utställning i samband med spelmanstävling. Gamla alster och fornföremål visade man. Samt även nya vackra vävnader från Jämtslöjd, samt smide i järn och mässing. Vilket allt tillsammans utgjorde en ganska vacker samling som av allmänheten betraktades med intresse.

Hemslöjd

Vid jämförelse av de bägge provinsernaas hemslöjd kommer till synes at Jämtslöjd med dess i alla avseenden större resurser- såsom årliga anslag av landsting och hushållningssällskap -kommit längre i förfinad smak – och konstriktning än härjedalsslöjd, konstaterar fru Bromée i verksamhetsberättelsen. Men vid den ovannämnda utställningen blev även de enklare härjedalsvävnaderna mycket omtyckta och efterfrågade, samt visade sig mycket säljbara. I brist på lokal har föreningen emellertid ej, som först var ämnat, kunnat gemensamt upparbeta hemslöjden. I samma årsredogörelse omnämner man att föreningen äger en gammal gård som skall bli flyttad till Sveg och bli iordningställd för föreningens arbetsuppgifter och ändamål. Först då denna strävan blir förverkligad kan i någon vidsträcktare mån upparbetande av hemslöjden komma i fråga, anser man. Det är herröstugan vid gammelgården som åsyftas. Syföreningen inköpte denne av Olof Olofsson i Herrö, som sedermera antog efternamnet Smeds. Köpesumman uppgick till 150 kronor. I köpet ingick även ett loft.

Redan vid verksamhetsårets början, i februari 1911 beslöts tillverka mindre arbeten och skänka till föreningen för försäljning. Dessutom skulle varje deltagare lämna 25 öre till kassan varje rockstugedag samt turvis ha skyldighet att bjuda på kaffe i rockstugan.
Herrarna visade även prov på givmildhet och skänkte en kaffeservis med två dussin kaffekoppar, kaffepanna, gräddkanna och sockerskål. En större bricka, samt senare en kaffepanna, en kastrull och en diskbalja. Genom tillmötesgående av källarmästare Lantz som upplät lokal gratis kunde en enklare fest anordnas. Vilket ledde till en behållning på 48:20.
En grupp amatörer spelade teater och lät behållningen, 107:59 gå till rockstugans kassa. Även denna vinter vävdes åtskilliga dräkter.

Manligt stöd efterlyste man

År 1912 blev sista verksamhetsåret för Svegs damers syförening. Verksamheten med rockstugan återupptog man den 2 februari i en lokal som uppläts gratis. I likhet med föregående år skulle deltagarna i rockstugan varje gång lämna 25 öre samt bjuda på kaffe i tur och ordning.
Mindre arbeten till försäljning skulle även tillverkas. Arbetet pågick till slutet av april. Då hade tjugofemöringarna växt till 46:80 kronor. En femöring hade tydligen tillkommit extra.

Det ansågs dock att mera inkomster behövdes och av denna anledning åtog sig fröken Brita Eriksson och fru Lystedt att i GT-huset anordna allmän bal. Behållningen av balen uppgick till 39:65 kronor. Svegs amatörer, med postexpeditör Martin Uppenberg som ledare. Ställde sig till förfogande för att genomföra en ”Überbrettafton” och den inbringade 165:25 kronor. Skönt står det i verksamhetsberättelsen!  Så går berättelsen vidare och man kommer fram till redogörelsen för den gamla gård som inköpts i Herrö. Dessa byggnader skulle, så fort tillfälle därtill gavs. Flyttas till Sveg för att tillsammans med en här förut befintlig gammal stuga byggas upp till en gård i gammal stil. Många svårigheter mötte dock när det gällde erhållande av lämplig tomt. Omsider löste man dock frågan genom att Svegs Kommun skänkte tomt gratis samt anslog 500 kronor och. Beviljade ett räntefritt lån till samma belopp med obestämd amorteringstid.
I Verksamhets berättelsen konstateras vidare att så länge föreningen sysslat med slöjd har man kunnat reda sig på egen hand. Men då det snart skulle bli fråga om att bygga upp den gamla gården insågs nödvändigheten av att få manligt stöd!

Museum

Jägmästare af Peterzéns hade avsagt sig uppdraget som ordförande i Härjedalsslöjd, lokalavdelning av Jämtslöjd. Och därför efterlystes någon annan som var villig att ikläda sig uppdraget. Föreningens strävan var att den blivande gården skulle tjäna dels som museum. Och dels som arbetslokal för fortsatt bedrivande av hemslöjden. En laglig förening som har rätt att äga fastighet och kan erhålla lagfart på denna. Härutinnan måste männen bli oss behjälpliga, står det i verksamhets berättelsen. Inkomster för verksamhetsåret, som avslöts den 8 maj 1912, uppgick till 1.083:59 kronor och behållningen utgjorde 580:50 vilket var insatt i Hälsinglands enskilda bank i Sveg. Därmed var det klart att tiden var inne för upplösande av Jämtslöjds lokalavdelning, Härjedalsslöjd i Sveg, och en egen förenings bildande. Detta skedde, den 30 mars 1913. ^{Se rubrik 30 mars 1913 nedan.}

Fornminnesförening i Härjedalen redan 1894

Hembygdsföreningarna i Härjedalen blev bildad ganska snart efter det de första sammanslutningarna inom hembygdsrörelsen tillkom. Föreningen Härjedalsslöjd i sveg bildadem an bara nio år efter första i landet, som var hembygdsföreningen i Mora som blevbildad 1905.
Men även hembygdsrörelsen hade fornminnesföreningar har blivit bildad. Den äldsta fornminnesföreningen blev bildad i Närke redan 1856 och den fick sällskap med en rad andra under 1860-talets första år. En utmärkt artikel om fornminnesföreningar  och hembygdsföreningar finns i boken Hembygdsvård, skriven av landsantikvarie Sten Rentzhog vid länsmuseet i Östersund. Genom hans välvilliga tillmötesgående har vi hämtat stoff till denna artikel.

Hembygdsföreningarna var helt antikvariskt inriktade och hade dessutom till huvudsyfte att skapa ett museum. Fornminnesföreningarna var närmast aristokratiskt inriktade, det var fint att vara med i fornminnesföreningen och man höll rätt höga avgifter. Små lokala museer skapade man omsänder vid sidan av fornminnesföreningarna.
I Funäsdalen grundade man en förening redan 1894 med den omgivande orten som verksamhetsfält. Den ombildade man sedan till landskapsförening. Det blev en mycket aktiv verksamhet inom denna fornminnesförening, som inom parantes sagt har en synnerligen omfattande och värdefull samling av föremål i sitt museum. Hembygdsrörelsen fick sin egentliga upptakt genom Karl Erik Forsslunds bok ”Storgården”, som kom ut år 1900 och blev en hembygdsrörelsens väckelseskrift. Han predikade för tillvaratagandet av natur och kulturminnen.

Kulturminnen

Under de första första åren,  efter hembygdsföreningen i Mora, tillkom en rad föreningar i Dalarna, men rörelsen grep omkring sig även i omkringliggande landskap. Den första i Jämtland bildade man i Ströms församling (Strömsund), vidare bildade man hembygdsföreningar i Hälsingland, Gästrikland, Västmanland, samt Härjedalsslöjd i Sveg som tillkom 1913. Vid en hembygdskurs i Östersund 1908 med Gustaf Ankarcrona som medverkade, bildade man föreningen Jämtslöjd.
Jämtslöjd fick snabbt en målsättning som svarar mot det senare tillkomna Dalarnas hembygdsförbund. Jämtslöjd påbörjade 1912 anläggandet av den stora fornbyn (Jamtli) och samma år fick föreningen en fast anställd, fackutbildade tjänstemannen, Eric Festin, som inom kort blev landets förste landsantikvarie.
De första hembygdsföreningarna hade inte i första hand en museala målsättning. Man intresserade sig för gamla seder och bruk, för hemslöjd och hantverk, folkmusik och dans. Man skulle motverka den förflackning och utjämning som uppstått genom industrialismen. Slöjden och hantverket skulle ge allmänheten  en bättre och vackrare miljö och hembygdsgårdarna hade en fostrande uppgift och samtidigt skulle anläggningarna bli en samlingspunkt där bygdens befolkning  i ungdomsmötens anda gemensamt skulle hylla sitt fädernes arv.
Vid en jämförelse med det ovan sagda och det som framgår av föreningen Härjedalsslöjds verksamhet under de sextio åren kan man konstatera att denna förenings grundare, som ledde föreningens verksamhet under flera årtionden hade förmågan att förena ungdomlig optimism och framåtanda med äldres erfarenhet och sinne för det kulturella arvet.

Anmärkning 2022:

Allt detta inträffade före 1913 då nuvarande förening blev bildad.
Sy damerna i Rockstugan  var en sy sammankomst med okänt antal år på nacken som det verkar. Härmed kan man säga att vid bildande av Härjedalsslöjd 1913, så ärvde man och ombildade syföreningen som har funnits sedan långt tidigare med tanke på kassan man övertog (skänktes) vid bildandet 1913. Damerna la nämligen 25 öre var vid varje möte till kassan. Så själva föreningen kan alltså vara äldre än från 1913 om man ska räkna med damernas syförening som även den verkar vara mycket äldre än från 1909. Syföreningen verkar ha antagit namnet härjedalsslöjd först, och detta redan 1909.

Före detta år så finns det inga protokoll för något att tillgå. Så det är inte säkert att det var en förening utan bara sammankomster av damerna i Sveg som bildade förening först 1909. Härjedalsslöjd. Så här kan Svegs Hembygdsförening som föreningen heter idag 2022 var betydligt äldre än vad man tidigare har trott. Ett namn som återkommer från tiden innan Härjedalsslöjd (1909)  är Kristina Bromée.
Här verkar hon ha varit aktiv i damerna i Sveg sedan början på 1900-talet, fram till 1909. Där hon ingick i styrelsen från 1909 till 1913 i Syföreningen Härjedalsslöjd.
Sedermera i styrelsen för den föreningen som man bildade 1913 och fram till 1942.
Kristina Bromée avled 10 oktober 1945, 86 år gammal och var föreningen trogen hela sitt liv.
Det är tack vare hennes insatser i ”damerna i Sveg”  och Hemslöjd från 1909 på tidigt 1900-tal som Svegs Hembygdsförening blev bildad och finns.

30 mars 1913 Föreningen Härjedalsslöjd blev bildad.

Det var en grupp för hemslöjden och fornvården varmt intresserade damer och herrar som blev samlad i kaféet på godtemplarhusets andra våning den 30 mars 1913. En ny hembygdsföreningen. En laglig sådan underströk man, blev bildad och den skulle bli ägare till den gammelgård som lekte alla i hågen. Till styrelse för det första verksamhetsåret valde man till ordförande landsfiskal O. Bromée, Viceordförande fru Anna Lilliesköld, sekreterare/kassör Carl Sjöman, skattmästare fjärdingsman C. M. Sunding, husfar länsskogvaktare A. E. Eriksson, husmor fru Kristina Bromée, biträdande husmor fru Esther Crantz, samt övriga ledamöter målare P. Söderlund och fru Margareta Lindskog. Till revisorer valdes folkskollärare A. F. Almström och fröken Armida Lilliesköld, med handlanden Carl Mohlin och fröken Gertrud Bergström som suppleanter.

Redan vid första sammanträdet valde man en kommitté för ”Nytta och Nöje”, och den bestod av postexpeditör M. Uppenberg, ordförande, fru Hildegard Forsgren, målare J. Nilsson,  fröken brita Eriksson och disponent Johan Bouvin. Som justeringsmän blev fru Nylén och bokhandlanden H valda. Svedberg. Sammanträdet avslutade man med att ordföranden tillönskade den nu bildade föreningen ”långvarig och livskraftig tillvaro, beledsagat med ett fyrfaldigt leve, som av de närvarande besvarade med kraftiga hurrarop”! Enligt det noggranna protokollet.

Redan vid den valda styrelsens första sammanträde en vecka senare gav uppdrag åt en kommitté att göra erforderliga anstalter för en växtfärgnings  och vävkurs, som även kom till stånd under sommaren. Visning av elevernas arbeten vid kursen anordnade man i folkskolan, och den lämnade ett överskott av 10:29 kronor som överlämnades till föreningen.

Framåtanda

Styrelsen för den nybildade föreningen var tydligen besjälad av en alldeles ovanlig framåtanda. Om så inte varit fallet hade styrelsen knappast vågat föreslå den stora satsning utåt som skedde år 1914. Då deltog nämligen Föreningen Härjedalsslöjd i baltiska utställningen i Malmö.Det var första gången vår provins deltagit i någon utställning.
Beslutetfattades vid styrelsens sammanträde den 20 januari 1914.Då varföreningen ännu inte ett år gammal. Där beslöt man att delta i utställningen med en rumsinteriör och vidare beslöt man att anskaffa hemslöjdsalster. En tanke som framkom gällde at en man och kvinna i härjedalsdräkter skulle framträda vid utställningen. Detta ansåg man dock inte genomförbart, men man ansåg att dräkterna borde visad

Interiör

Det beslöts aven anskaffa till rumsinteriören hörande gångmattor, skålar av koppar ochjärn, lakan och kudde med hålsöm och franskknytning, handklä. Sparlakan och tyg till stolsitsar, gardiner samt strumpor, skor, halsduk m.m. till Härjedalsdråkterna. Bandklähylla och bordspall till stickningen. Vidare fick fru Bromée i uppdrag att anskaffa nödiga småsaker genom att intressera föreningens medlemmar att förfärdiga sådana till försäljning för nedbringande av kostnaderna. För bestridande av kostnaderna vid utställningen hade man ett anslag på 500 kronor av hushållningssällskapet, och vidare skulle anslag begäras av banker, bolag och kommunen.
Det var ett stort ansvar som vilade på fru Kristina Bromée när hon representerade Härjedalsslöjd vid utställningen. En stor mängd alster hade sänts från Sveg ända ned till Malmö, och det var en representativ utställning från vår provins. Bland de olika föremålen kan namnas: Ett långbord med låda och med svängd fot på vardera gaveln, en skåpsäng med klaff, en väggfast bänk med hylla över, ett klockfodral med klocka, ett grytskåp med tallrikshylla, en bokpall och en handklähylla

Interiören

Rumsinteriören var utförd i gammeldags stil, sådan manbrukat använda i allmogehem. Den hade utförts i samma modell som den välkände möbelsnickaren, Jöns Ljungberg, Ljungdalen hade utfört på sin tid. Kostnaden för rumsmöblerna uppgick till 393:80 kronor, en brudskrift av Jöns Eriksson i Djursvallen,10:50, handsmidda ljusstakar och ljuskrona 95 kronor, handgjorda kopparformar 12 kronor, garn vävnader och varjehanda slöjdalster inköptes för tillhopa 351:84 kronor. Fraktkostnader uppgick till 219:74 kronor, brand och stöldförsäkring 32:40, rengöring och bevakning 51:83 samt resekostnader, interiörens anordnande m.m. 189:05 kronor.
 Sammanlagda kostnader 1.516:01 kronor.

Det blev en rätt besvärlig uppgift för styrelsen att klara av omkostnaderna för utställningen. Anslaget från Hushållningssällskapet utökades till 700 kronor. Föreningen Jämtslöjd hade i  stället för ekonomisk hjälp utlovat”hjälp i varjehanda råd och dåd” , enligt protokollet.
Häradshövding O. Schough, Sveg, skänkte 300 kronor kontant till föreningen. En storslagen penninggåva på den tiden. Postexpeditör  Martin Uppenberg anordnade en tillställning som gav 165:87 i netto vilket överlämnades till föreningen. Länskogvaktare A.E. Eriksson efterskänkte en reseräkning  på 36:40 och så vidare inflöt andra mindre penningbelopp. Utställningen öppnades den 15 maj och pågick till den 1 oktober. Föreningen Härjedalsslöjd tillerkändes Baltiska utställningens kungliga medalj. Utställningsföremålen visades sedan hemma i Sveg och därvid inflöt 30:75 kronor.

Protokoll

Ett protokoll från ett styrelsesammanträde i januari 1914 ger besked om att strömningarna i tiden trängde sig in även i en hembygdsförening. Vid detta sammanträde blev det så kallade bondetåget ventilerat. Då väckte man en fråga som gick ut på att föreningens standar skulle kunna bli ändrat i viss mån för att bli använt av Härjedalens representanter vid Bondetåget i Stockholm den 6 februari. Det blev tydligen en fråga som som ledde till betänkligheter, och den kunde inte bli avgjort den kvällen utan uppsköt ärendet till följande dag. Men det framgår inte av protokollen om man fattade något positivt beslut vid senare tillfälle.

Vid ett styrelsesammanträde den 27 mars 1914 beslöt man att Föreningen Härjedalsslöjd skulle söka inträde i Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund. Nästa sammanträde, som man höll i september, som var präglade av frågor som hörde samman med avvecklingen  av utställningen i Malmö samt hemtagande av de utställda föremålen. Styrelsen höll första sammanträdet 1915 den 9 februari. Då fastställde man tiden för årsmötet. Samtidigt beslöt man att servera kaffe vid årsmötet början för 30 öre per kopp, samt smörgåsar efter sammanträdet för 30 öre per styck. Vid årsmötet uppdrog man åt styrelsen att fortast möjligt flytta den inköpta stugan från Herrö till föreningens tomt på Övermon. Länsskogvaktare A.E.Eriksson framförde ett önskemål om anslutning av flera medlemmar. Verksamhetsberättelsen för 1914 präglades givetvis helt av föreställningens deltagande i Baltiska utställningen. ^{Se separat skrivelse.}

Äldre

Så med allt detta tillsamman så skull man faktiskt kunna säga att Svegs Hembygdsförening som den heter idag 2022, Och efter namnbyte den 26 mars 1995, att om man ska räkna med damerna i Sveg och deras stora intresse för för hemslöjd från början. Här la Damerna i Sveg grunden till föreningen långt innan den första föreningen (Härjedalsslöjd) som blev bildad 1909 under Jämtslöjd som huvudförening. Detta för att dom hade rockstuga sedan i början av 1900 talet. Även om det inte var i någon registrerad form som blev protokollförd.

En annan intressant detalj som framkommer är att Herröstugan med loft inköpte man långt innan föreningen blev bildad 1913. Redan 1910 om man läser årsredogörelsen från 1911 då årsredogörelser kommer för året som var tidigare.
(Information om Damerna i Sveg från seklets början emottages tacksamt).

---